Sammanfattning av vår första månad på vift!

Det har redan gått en månad sedan vi landade i Bangkok. Sammanfattningsvis har det varit en jättehärlig månad. Resan började något dystert med sjukdom, både för Melker och mig. Melker var ju dålig under hela resan och de första dagarna i Bangkok och jag klarade mig undan med ett sjukdomsdygn. Det var inte roligt att se prinsen dålig och behöva uppsöka sjukhus. Puh! Men vi tog oss igenom det lite starkare än innan och några lärdomar rikare! 

En febrig liten prins första dagen i Bangkok.

De första dagarna i Hua Hin, innan vi hittade radhuset, var väl heller inga tiptop-dagar. Förutom att jag var sjuk handlade det mest om att hitta någonstans att bo. Den lilla studion vi bodde i var ren och fräsch men liten, saknade balkong och läget var ocentralt. Men sen, när vi fick tag på vårt hus började solen skina på oss igen:) Den första månaden här har mest  handlat om lek, bad, vänja sig vid värmen och att ta det lugnt och bara vara. Det sistnämnda är väl inte direkt prinsens grej, han tar det väldigt sällan lugnt. 

Prinsens första kontakt med gräset, när vi flyttat in i radhuset.

Det känns som att det var jättelängesedan vi kom hit. Är osäker på vad det beror på men en eventuell förklaring är att det har hänt så mycket sedan dess. Melker har lärt sig gå vilket är en riktigt stor milstolpe! Han är en helt annan bebis än när vi kom hit känns det som. Han är mycket mer en egen person med integritet och en vilja av stål:) Han kommunicerar mycket bättre nu, pekar och kommer och hämtar en/tar en i handen när han vill något. Förutom Melkers utveckling så har vi kommit in i livet här och skaffat oss en vardag med rutiner. Mycket nya intryck osv. 

Här promenerar jag! 

Varning för klyschor i detta stycke! Den känslige hoppar med fördel över detta:) Endast ämnat i inspirerande syfte och som förklaring till de som undrar varför man i hela friden vill göra en långresa med ett barn som inte är ett år fyllda ännu. Jag är jätteglad att vi passade på att göra denna resan nu. Går man och funderar på att göra en liknande resa så säger jag bara, åk! Om man har reslusten och upptäckarglädjen samt möjligheten att komma loss i någon månad, vill säga. För min del handlar livet till stor del om upplevelser och detta är en stor upplevelse för mig att få göra en sådan här resa med min familj. För mig är det viktigt att bryta av vardagen ibland och göra något annat, uppleva något annat. Det hjälper mig att få perspektiv på saker och ting och att uppskatta de små sakerna i tillvaron hemma och vad som är viktigt i livet. Det är självklart att man blir extra försiktig och orolig för olika saker när man reser med ett litet barn. Men samtidigt kan man inte låta sådana rädslor stå i vägen, det är oftast ganska överdrivna och skapade i sitt eget huvud. Man känner sig extra löjlig som oroar sig över bakterier, sjukdomar, djur mm när man träffar svenskar som bor här permanent och har småbarn. Livet är för kort för att oroa sig, ba kör!:)

Och Melker har fått uppleva och se så otroligt mycket som han inte fått annars! Han är överlycklig över allt han får upptäcka och utforska, det är så roligt att se!