Övningsresan till Norrland

Resan till Norrland började oförskämt bra! Det var i söndags vi packade in oss i bilen med minimalt med packning och begav oss till Landvetter. Vi fick tyvärr inte ta med oss sulkyn till gaten men jag hade bärsele med så det var inga problem.

Jag trodde flygresan skulle bli en utmaning, sitta still är inte riktigt prinsens grej. Vi flög direktflyg Göteborg-Kallax (Luleå) med SAS, ca 1,5 timme. Prinsen skötte sig exemplariskt! Han tittade ut på molnen, lekte med sina leksaker (han fick 2 st nya av SAS), åt lite mellanmål och socialiserade lite med grannarna. Han stördes inte särskilt av luft i örongångarna varken vid start eller landning. Vid starten ammade han och verkade helt opåverkad. Jag märkte att han kände av det lite vid landningen så han fick lite rån att mumsa på och drack en del vatten. Det verkade underlätta. 

Prinsen njuter av flygresan

Snacks-tajm

Jag fullkomligt älskar Vue:n, vår nya Sulky! Den gick otroligt smidigt att resa med, jag kunde fälla upp den med endast en hand fri! Bara en sådan sak! Vi kan i och för sig enas om att den inte är gjord för vinterväglag men det kom inte som någon överraskning. Den var ganska svårstyrd i snön. 

Väl framme i Luleå hann vi med att träffa syster med familj och ta en fika innan tåget till Gällivare skulle gå. Melker njöt för fulla muggar av all uppmärksamhet han fick av sin fina moster och kusiner och mommo såklart. Jätteroligt att hinna ses! 

Prinsen med kusin i Luleå

Dagen före begravningen fick Melker hög feber, 40,1 grader och var såklart allmänt gnällig och påverkad av detta. Men otroligt nog hade febern gått ner på onsdag morgon och vi gav oss iväg till kyrkan för att ta ett sista farväl av världens goaste, finaste, underbaraste lilla farmor. Melker är inte känd för att vara stillsam men mirakulöst nog så satt han som ett ljus i min famn och kramade mig hårt under hela begravningsceremonin, ca 45 minuter. Mest troligt var det en kombination av att han fortfarande var aningen febrig och att han kände av stämningen. 

Efter begravningen var det dags att säga hejdå till prinsens mommo och moffa (mina föräldrar alltså) och sätta oss på nattåget mot Göteborg. En resa på 21 timmar låg alltså framför oss. Vi hade bokat en egen sovkupé. Det var det minsta utrymme man kan tänka sig, så det var en utmaning att ens packa in oss med vårt bagage. Jag fick lägga allt på den lilla golvyta som fanns då det inte var läge att börja stuva upp grejer på sängen högst upp. Med en lite bebis att passa hade jag haft svårt att komma åt det.

Prinsen med mommo och moffa

Funderar man på att ta nattåg ensam med en bebis som sällskap så är det inget jag skulle rekommendera! Jag saknar ord för att beskriva hur jobbig natten var. Jag tänkte att tåg-ljudet och vaggandet skulle vara sövande. Så kände definitivt inte Melker! Det tog ca 3 timmar att söva honom den första gången! Har aldrig tidigare hänt att det varit så svårt! Sedan vaknade han minst två gånger i timmen, HELA NATTEN!!! Varje omsövning tog tid och han gnällde och gnydde och grät halvt i sömnen. Så stressande när man vet att väggarna är tunna. Hörde att de i grannkupén hade en bebis med sig och upplevde liknande problem. Vår lille prins är som tidigare nämnt, inte den stillsamma typen. Inte ens i sömnen. Så när han väl sov, hade jag fullt upp med att flytta tillbaka honom när han grejade hit och dit i sömnen. Han försökte liksom rulla över mig, lade sig upp och ner, försökte lägga sig på tvärsen, satte sig upp i sömnen osv. Den lilla, smala britsen vi delade var alltså inte stor nog för dessa aktiviteter. Men allt har som bekant ett slut och det hade även denna resan, till mammans stora glädje! Sammanfattningsvis, aldrig mera nattåg! 

Vår rymliga tågkupé☺️ 

Det känns skönt att flygresan i alla fall gick så bra som den gjorde, det var en liten uppvärmning inför tisdagens resa! Och tågresan.. Klarade jag 21 timmar ensam med honom på tåget så bör vi väl klara av knappa 10 timmars flygresa på två!